Transferrin, kallas även ibland för TIBC (Total iron-binding capacity), är ett transportprotein som binder till järn och transporterar det i blodet. Ungefär 0,1 % av kroppens järn finns bundet i dessa blodbundna transferrinkomplex. Järnet transporteras bland annat mellan mjälten, där de röda blodkropparna bryts ner varpå järn frisläpps, till benmärgen där nya blodkroppar bildas och järnet kan återanvändas. 

Vid begynnande anemi utnyttjas först kroppens järnförråd i lever och mjälte för att tillgodose kroppens behov. När förråden är tömda uppstår järnbrist i cellerna. Transferrinnivåerna ökar då för att kunna ta tillvara på det järn som frigörs vid blodcellsnedbrytning. Ungefär 90 procent av järn från döda blodkroppar används igen.

Vägen till anemi (lågt hemoglobinvärde):

1. Först utnyttjas kroppens förråd i lever och mjälte, vilket innebär att det järnbindande ferritinet minskar då det inte längre finns något järn att binda.
   (Genom att analysera järndeponeringsformen ferritin belyser man kroppens järndepå).
2. När förråden är tömda uppstår järnbrist i cellerna vilket medför att transferrin samt transferrinreceptorer ökar för att ta tillvara på det järn som frisätts då de röda blodkropparna bryts ner.
3. Det i sin tur påverkar transferrinmättnaden (även järnmättnad)^1., Järn sjunker och så småningom minskar hemoglobinnivåerna i blodet och anemi utvecklas.

^1. Transferrin/Järnmättnad är ett mått som ofta används vid utredning av järnstatus. Måttet räknas fram ur värdena för järn och Transferrin