I Sverige är det nu möjligt att ändra sitt juridiska kön utan medicinsk utredning. Det är ett uttryck för ökad frihet och respekt för individens identitet – och det ska vi värna. Men det medför också nya utmaningar, särskilt inom sjukvården, där biologiska faktorer fortfarande spelar en avgörande roll.
Inom vården används referensvärden som bygger på biologiska skillnader. Blodvärden, leverfunktion, dosering av läkemedel – allt detta kan variera kraftigt beroende på om en kropp är manlig eller kvinnlig i fysiologisk bemärkelse. Om vårdpersonal enbart utgår från det juridiska könet, som nu kan ändras med en blankett till Skatteverket, riskerar patienter att felbehandlas. Vem bär då ansvaret?
Svaret är tydligt: det är vården som har ansvaret. En felaktig bedömning som leder till vårdskada, därför att man utgått från fel referensvärde, är en patientsäkerhetsfråga – oavsett anledning. Men det ställer vården inför ett dilemma: hur ska man navigera mellan juridisk identitet och medicinska realiteter?
Det behövs nu ett tydligt nationellt regelverk. Journalsystem måste kunna skilja mellan juridiskt kön och medicinskt relevant kön. Vårdens personal måste utbildas i att fråga – med respekt och professionalitet – om patientens biologiska bakgrund när det är medicinskt relevant. Det är inte diskriminering, det är god vård.
Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt: respektera varje individs könsidentitet, och samtidigt erbjuda medicinskt säker vård. Om vi inte vågar prata om detta – av rädsla för att trampa fel – är det patienterna som får betala priset.
Vård handlar om fakta. Identitet handlar om frihet. Det ena får aldrig ersätta det andra när människors liv och hälsa står på spel.
Lovisa Ryding, Biomedicinsk Analytiker och grundare av Blodkollen