Järnets främsta uppgift är att binda och transportera syre ut till kroppens vävnader och organ.
Järnbrist är världens vanligaste mineralbrist.

Observera att analysen järn endast analyserar järn.

Järn är kanske mest känt för sin syrebindande förmåga. Järn är ett ämne som finns i de röda blodkropparnas syretransporterande hemoglobin och är således av yttersta vikt för att kroppen ska kunna syresättas, och därmed kunna utföra något arbete. I musklerna binder syret till myoglobin vilket också innehåller höga halter av järn på grund av myoglobinets syretillförande uppgift i muskulaturen. 

Då järn är av yttersta vikt för att tillgodose kroppen med syre finns speciella transport och lagringssystem för att säkerställa järnåtervinning och mobilisering vid sänkt upptag eller ökade förluster. 
Transferrin säkerställer återvinning och för återvunnet järn till blodbildande organ.
Ferritin utgör kroppens deponeringsform av järn och används då de övriga tillgångarna är för små.
Hemoglobinet, och därmed järnnivån, varierar betydligt under ett dygn och visar främst kroppens omsättning av röda blodkroppar. Järn ingår även i ett flertal av kroppens enzymer*.

Behovet ökar vid blödning, vid sänkt näringsupptag, och under graviditet.
Järnbrist är främst vanlig hos kvinnor, men även äldre och vegetarianer kan ha brist. Långvariga och kraftiga ansträngningar ökar också järnbehovet.

Järn mäts i plasma vilket är det som återstår av blodet när alla celler har avlägsnats utan att blodet har fått koagulera.

*Enzymer är proteiner som katalyserar, ökar eller minskar en reaktion, hastigheten på kemiska reaktioner.

Skribent: Lovisa Ryding, (Bachelor of Medical Science) med huvudområde inom biomedicinsk laboratorievetenskap.
Granskare: David Jonsson, näringsfysiolog (Master of science in Nutrition), Pauluns Näringscenter.