PSA står för prostataspecifikt antigen och är ett prostataproducerat protein som följer med sädesvätskan vid ejakulation och gör spermierna rörligare.
PSA finns vanligen normalt i små mängder i blodet men fraktionen ökar vid olika tillstånd och sjukdomar i prostatakörteln. Vid cancer i prostatan läcker mer PSA ut i blodet än det gör vid ofarlig celltillväxt och inflammationer. 

Den största mängden av det PSA som finns i blodet är bundet till olika proteiner men en liten del ligger fritt och obundet. Denna fria mängd ökar vid problem i prostatakörteln som inte relaterar till cancer. Av denna anledning är kvoten mellan det fria och det proteinbundna PSA av intresse vid diagnos.

En PSA analys görs inte rutinmässigt detta då behandling inte alltid är att föredra vid liten till måttlig förstoring av körteln. Behandlingen kan orsaka bestående biverkningar såsom impotens och inkontinens och det finns en möjlighet att prostatacancern inte skulle utvecklas till någon allvarlig sjukdom. En elakartad tumör i prostatan kan antingen växa långsamt utan att ge några märkbara besvär eller växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen. I tidigt skede går det inte att skilja dessa två former åt och många anser att man därför riskerar att behandla något som man inte skulle ha fått några symptom från. Många vill trots det ändå testa för prostatacancer.

Om man har två eller flera släktingar med prostatacancer är risken större att du drabbas. I detta fall rekommenderas regelbunden provtagning i kontrollerande syfte ifrån 40- 50 års ålder.

PSA kvot mäts i plasma vilket är det som återstår av blodet när alla celler har avlägsnats utan att blodet har fått koagulera.

Kvotberäkning utförs ej vid PSA (total) <1,0 µg/L

Skribent: Lovisa Ryding, (Bachelor of Medical Science) med huvudområde inom biomedicinsk laboratorievetenskap.

© Blodkollen Sverige AB 2014